Började min dag med fullkornsbröd och frukt. Som det ska vara alltså.

Kände ett otroligt sug efter socker och tröck i mig två muffins direkt efter lunchen.

Fattar inte hur jag tänkte där, men sockerkicken man får är en skön känsla som är svår att beskriva. Det är efteråt som ångesten kommer smygandes och illamåendet tränger på. Någon som känner igen sig?

Den vidriga känslan fick mig att vilja starta den här bloggen.

Hatar att må så här. Helt nöjd med sig själv är väl ingen, men jag vill åtminstone kunna slappna av när jag är ute bland folk och slippa den vidriga ångesten. Jag tror inte att det går att förklara känslan för någon som aldrig upplevt den. Men visst måste det finnas någon där ute som känt den? Illamåendet när man ser sig själv eller tänker på vad man nyss stoppat i sig. Man kan nästan känna hur det sätter sig direkt på låren eller magen. Sen besvikelsen. Varför stod jag inte emot?